Idag är faktiskt första gången på länge som jag kan känna lite lycka inom mig. Har haft så ont i kroppen de senaste dagarna på grund av den förfärliga lunginflammationen, fast idag känner jag mig lite bättre. Jag har mycket att tänka på fast jag inte borde ha det. Jag har gjort ett misstag fast ändå inte. Det är svårt att förklara men jag borde inte ta saker och ting så hårt som jag gjort. Jag orkar inte gå runt och känna massa hat till mig själv när jag lika gärna kan fokusera på annat och vara positiv. Jag är ingen ond människa, det är jag inte. I slutändan vill jag alltid allas bästa. Det värsta jag vet är att göra någon besviken och jag hoppas att jag aldrig mer kommer göra det.